Klassisk ridning och hästhantering

Klassisk ridning har olika betydelse för olika ryttare. En anledning till att vi använder ordet 'klassisk' är att den ridning vi ägnar oss åt och lär ut härstammar från antiken, och kan spåras direkt till antikens Grekland. Den tidigaste skrift som dagens ridning kan härledas till skrevs ca 400 f.Kr. av Xenophon, som var elev till Socrates. Från Xenophon kan man följa en obruten linje av mästare inom ridkonsten, via de italienska och franska mästarna fram till dags datum; mästare som följde och följer de principer för ridning och hästhantering som vi använder oss av och lär ut. 

De klassiska hjälperna, kommunikationen mellan ryttare och häst, är lärda av hästen till människan, och inte tvärt om. Det är bland annat den kunskapen som har förts vidare i den ovan nämnda linjen av mästare, och som tyvärr till stor del har tappats bort i den moderna ridningen. Att signalerna vi använder är lärda av hästen innebär att hästen inte behöver lära sig ett nytt språk - för hästen är känslan i de klassiska hjälperna självklar i sig. Hjälperna är lätta och vi tvingar aldrig igenom ett motstånd hos hästen. Spöet används som förlängd arm, och all aktivitet med ett spö är lätt och precist, och i samklang med alla övriga hjälper. Vi rider också utan motverkande hjälper. Hästar kommunicerar till stor del via rymd och position, och genom att inte stänga den väg vi föreslår för hästen, blir förslaget logiskt och enkelt genomförbart.

​

Resultatet av den här under mer än två millennier beprövade vägen för kommunikation är harmoni mellan häst och ryttare. Med lätta och logiska hjälper får vi hästar som är glada och avspända, skadefrekvensen minskar markant, vi blir själva mer harmoniska och glada och så gott som varje ridpass ger en nöjd ryttare och en nöjd häst.

​

​

Källa ridningens historia: Mary Anne Campbell, The National School of Academic Equitation, WA, USA. Läs gärna mera här: https://www.classical-equitation.com/clinics-in-french-classical-equitation/aboutclassicalequitation/